Medierna - Terrorismens Universitet

Medierna måste hålla både bankerna och annonsörerna nöjda. I detta faktum ligger den verkliga makten. Den globala elitens pyramid samordnar de stora annonsörerna, så att de
övar påtryckning på tidningarna att följa eller inte följa en viss linje. "Skriv det och vi drar
bort våra annonser" är ett kraftigt vapen.

Men det finns förstås "vakthundar", som ska skydda oss för dylika missförhållanden i medierna. Ordföranden i den kommitté, som behandlar klagomål mot pressen, är förre ministern lord Wakeham. Han lämnade regeringen för att ta plats i styrelsen för N.M. Rothschild. Lord Rees Mogg(Bil), tidigare chefredaktör för Times, har tjänstgjort som "vakthund" för etermedierna som ordförande för den kommitté som tar emot klagomål på dessa medier. Också han har varit direktör i Rotschilds. Sir Zelman Cowan, tidigare ordförande i det gamla klagomålsorganet Pressrådet, var inblandad då Australian Fairfax Group 1991 övertogs av Conrad Blacks Hollinger Group.

Lord Armstrong, tidigare chef för civilförvaltningen och minister, tog också plats i styrelsen för Carlton Television, som sänder över London, och Independent, det "oberoende" TV-nätverket i Storbritannien. Också han blev direktör i N.M Rotschild. Det slutar inte här; jag kunde fortsätta uppräkningen av mediemaktens män och avslöja hur de är kopplade till vissa företag. Men det finns ingen anledning till oro. Dåvarande inrikesminister Douglas Hurd sade ju i Financial Times den 19 januari 1989: "Etermedierna kommer inte att styras av magnater". Vilken lättnad! Jag föredrar nog ändå människor, som talar klarspråk om förhållandena i medierna, såsom redaktionschefen på New York Times John Swainton sägs ha gjort inför sina journalister vid den middag han bjöd dem på inför sin pension:

"Det finns ingenting som heter pressfrihet. Både ni och jag vet det. Inte en enda av er skulle våga skriva vad han ärligen anser. Det är journalistens yrke att förstöra sanningen, att ljuga rakt upp och ner, att förvränga, svärta ner, att falla på knä för Mammon och att sälja sig själv, sitt land och sitt folk för sitt dagliga bröd. Vi är redskap och handgångna åt rika män, som håller sig bakom kulisserna. Vi är sprattelgubbar; de drar i snöret och vi dansar. Vår förmåga, våra möjligheter och vårt liv är dessa mäns egendom. Vi är intellektuella horor."

Än en gång återkommer vi till samma tema. Det är vi som skapat medierna. De speglar mänsklighetens kollektiva medvetenhet, gjorde de inte det, kunde de inte överleva och blomstra som de nu gör. Vi kan ställa oss frågan, vilket som kom först, det mänskliga medvetandets föreställningar eller programmeringen av dess föreställningar. Om du läser någon av de vanliga kvällstidningarna och sedan tillbringar en timme i närmaste bar, kommer du att upptäcka att tankebanorna i tidningen och de du har omkring dig är i stort sett desamma. Många människor tänker och handlar ungefär som innehållet i dessa tidningar. De har tillåtit sig att bli som kvällstidningar i sitt tänkande och kännande. Nuförtiden bjuds vi på samma tänkesätt i radio och TV, som bygger på kvällspressens
framgångar.

Allt ska vara så kortfattat och ytligt som möjligt, och i varje inslag ska någon eller något antingen förlöjligas eller fördömas, snabbt avfärdas enligt den officiella linjen eller försvaras som en del av den rådande "ordningen". Sedan är det bra att ha med tuttar och rumpor också, eftersom kvinnor bara är till för att stilla mäns lustar. Har jag beskrivit kvällspressens innehåll eller det du får höra i nästan varje bar, när "grabbarna" träffas? Bådadera, och det är det viktiga. Dessa tankebanor i vårt kollektiva medvetande har skapat den verklighet vi kallar medier. Kvällspressen speglar och programmerar
mänsklighetens tankar inom stora områden i en ständigt nedåtgående spiral.

Ju mer vi låter oss programmeras, desto mottagligare blir vi för ännu hårdare programmering. Medierna kommer inte att ändra sig, förrän vårt kollektiva medvetande ändras, och det kommer att ske bara om vi ändrar vårt eget tänkande. Vi skapar vår egen verklighet, och medierna ingår däri. Det som behärskar det kollektiva medvetandets tankebanor blir en fysisk verklighet. Människor i allmänhet vill helst att någon annan tänker åt dem, och vi närmar oss nu den punkt där vi inte vill diskutera någonting, såvida det inte är ytligt, nedsättande eller omedelbart dömer andra. Därför har vi dagens medier. Också dem har vi varit med om att tänka fram. När vi ändrar oss, kommer medierna att ändra sig.